Blog Image

Reseblogg

Mera Nairobi!

Sydafrika, Mozambique, Kenya Posted on 2016-08-09 16:20:28

Hej hopp!

Sista reseinlägget för denna gång…

På fredagens agenda var det Raha Kids som gällde. Otroligt
kärt återseende, både för oss vuxna som för barnen, och som de hade väntat på
oss… 🙂 Vi besökte några av klassrummen och sjöng även lite med dem. Sen körde
de en sedvanlig akrobatikshow för oss, men denna gång var det mer ”förhandsvisning”
då de dagen efter skulle på riktig rejäl uppvisning. Killarna hade blivit så
stora och är riktigt duktiga. De utvecklas för varje gång vi träffar dem. Tyvärr
var det en del killar som inte var med då de inte följt reglerna utan ljugit,
och då får de lida direkt för det *bra att nunnan Demiana är så pass
konsekvent* Dessa killar fick alltså lämna och utföra diverse sysslor istället.
Svårt att tänka sig att de är gatupojkar från början och alla med sådana olika
öden och bakgrunder. När man ser dem, vill man bara krama dem och man tycker
bara sååå mkt om dem.

På lördagens stod sen Mathare slumområde för
huvudattraktionen, en av Jessicas absoluta favoritdagar. Reine följde dessvärre
inte med då hans och Williams nya låt behövde filas ytterligare på, typ få text
också 🙂 Jessica och barnen åkte därför själva ut till Mathare. Trodde lätt att
Lova och William skulle vara väldigt blyga och hänga på Jessica 100%, men de
tog inte lång tid innan alla barnen hakade sig fast på dem båda och de helt plötsligt
var helt bekväma med detta. Underbart att se! Barnen kunde knappt prata med
varandra, men de lekte, hoppade hopprep och var med varandra precis som vilka
kompisar som helst. Spelar liksom ingen roll om du är svart eller vit, liten
eller stor, kille eller tjej – alla lekte med varandra! (Y) När klockan började
dra iväg frågade Jessica Lova om allt var OK eller om hon ville åka hem, men
Lova svarade direkt; ”vi kan väl stanna lite till”, till Jessicas stora
förtjusning 😉 Efter ett långt och stort kramkalas lämnades till slut Mathare,
vi var då helt påfyllda med ny energi och med stora varma leenden.


Söndaen var vi med Isaac, en god vän och en av våra närmaste
taxichaufförer, till hans gospelkyrka. Det var egentligen på swahili, men tack
vare att vi var där översatte de allt till engelska. Jessica fick vackert stiga
fram och berätta i micken vilka vi var och varför vi var där 🙂 Drog några
initiala fraser på swahili och sen resten på engelska *klart uppskattat* Kyrkan
här är minst sagt annorlunda jämfört med det som vi är vana vid i Sverige, då
man sjunger, klappar och dansar nästan hela tiden – och inte för att man / de kan
sjunga, utan för att alla verkligen vill 😉 Det var bara att vackert gunga med… 🙂

Nu är vi hemma igen och barnen har redan börjat med inskolningen för hösten 2016! 😉



Nairobi-rapporter

Sydafrika, Mozambique, Kenya Posted on 2016-07-28 20:41:05

Mambo!

Nu har vi anlänt till vårt andra hem, tillika Williams födelseland Kenya och Nairobi.

Startade vistelsen med en frukost på Java Café Junction. Fick tillbaka lite
gammal feeling och fixade vår Kenya-telefon hos Safaricom (vilken tydligen
slutat fungera). Därefter hade vi lite tid över innan Jessica skulle ut och
svira, så vi bestämde oss för att överraska Judith och Oloo School nere i slumområdet
Kibera. Hoppade på den sedvanliga lokalbussen där vi alla fyra åker ca kvarten
för under 7 SEK. När vi väl kom in i skolan var det alldeles tyst, vilket
visade sig bero på stort nationellt prov i alla klassrum. Inte mycket tid med
barnen alltså, men fantastiskt att se och veta att de är så seriösa i skolan –
vilket man också blir påmind om varje gång man kommer hit *värme* Hälsade på
alla lärare och Jessica visade Reine vad som hänt den sista tiden i skolan,
närmare bestämt de senaste 3,5 åren 🙂 Sen var ju vår överraskning inte så
lyckad då Judith inte var där, men men… alltid lika roligt att bara komma ner
till skolan och att få vara en del även på plats.

Fick lite tid över och ringde då Daniel, en ”gammal”
gemensam kenyansk vän. Han visade sig vara hemma, även han boendes i Kibera,
och hade inga speciella planer för eftermiddagen. Sagt och gjort, vips så satt
vi i hans lilla skyffa till hem och drack det sedvanliga välkomst-tet. Daniel
kämpar på mer än gemene man och har verkligen gått igenom sina olika livsöden.
Han är nog även den mest ödmjuka personen vi någonsin träffat, så det var jättekul
att vi verkligen fick umgås med honom och spendera lite tid tillsammans.
Därefter var det dags att åka hemåt igen då Jessica som sagt skulle gå ut med
några svenska tjejkompisar på plats i Nairobi, tillsammans med några beprövade kenyanska
vänner. En lyckad kväll, but what
happens in Nairobi by night stays in Nairobi 😉

Igår spenderade Reine hela sin tid och själ i musikstudion
hos vår gode vän William för att spåna på lite ny musik, och en ny dänga börjar
banne mig ta form *spännande* Jessica lade hela sin förmiddag med barnen i en
hårstudio, där de sattes på rad och flätades / twistade dreadlocks 🙂 Sen var
det Reines tur att entra Nairobi by night – och även denna natt får vackert stannar
här 😉

Idag var det dags för det ”riktiga” planerade besöket i Oloo
School. Fick en massa härlig tid med barnen och några av lärarna innan vi gick
ner några 100m till familjen Oloo´s hem, där middag väntade. De hade lagat Jessica
favoriträtter linsgryta och chapati, vilket visade sig vara succé för hela
familjen Camsel (Y) Känslan att bara sitta där mitt i slummen, skrattandes och
pratandes en massa med hela familjen Oloo samt spåna på framtida idéer är ju bara
så fantastiskt – finner inga ord. Imorgon väntar mera barn då vi äntligen också
då ska få återse de före detta gatupojkarna på Raha Kids, mer rapporter få här komma
nästa gång 😉

Kram till er alla ifrån oss fyra



Vilanculo

Sydafrika, Mozambique, Kenya Posted on 2016-07-24 20:56:28

Hej svejs!

Nu är det dags att lämna Vilankulo för denna gång. Här har
varit lugna sköna dagar med allt annat än stress… nästan så man blir stressad
över lugnet 😉

Denna lilla by var ju inte direkt världens metropol och det
som erbjöds var strandliv och allt vackert som tillhör havet. Vattnet är
fantastiskt klart och fint och tydligen ska dykningen vara helt fantastisk här.
Dock är inte stranden alls lika bra här som i Tofo. Vilankulo har sina snäckor,
stenar, rev och dessvärre spräckta glasflaskor längs hela stranden. Dessutom är
det väldigt stor skillnad på ebb och flod här, vilket gör att på morgonen är
det så långgrunt att man inte kan bada och på eftermiddagen är det ingen strand
kvar alls att prata om. Vi har därför – väldigt olikt familjen Camsel – sökt upp
diverse hotell med tillhörande pooler, där vi hängt en hel del istället.

Sen är det en massa öar utanför som ska vara helt magiska
att besöka, men dessa öar har de gjort till lyxöar – vilket vi inte direkt
prioriterar. Tänkte dock ta en dagstur hit, men det blev faktiskt inte av
(skulle kosta 1400 SEK tur och retur, enkel väg = 45 min).

En av dagarna hyrde Lova och Reine hästar och red i över 2
timmar på stranden med egen guide. Reine fick till och med prova på
kontrollerad galopp, vilket var rejält uppskattat – takterna ifrån lumpen tycks
sitta i någorlunda i alla fall 🙂 Lova var ju såklart överlycklig över att
äntligen få entra en hästrygg, och denna gång helt ensam också (även om Lovas
häst hade ytterligare en guide som gick och höll i). Jessica och William blev
kvar på den dagens poolställe och bara mös med memory, yatsy och bad 🙂


Solen har lyst med sin närvaro varje dag och temperaturen
har varit som en riktigt bra svensk sommar, runt 25-30 grader varmt på dagarna
och runt 22-23 grader i havet (poolerna dock kallare till Reines stora förtret)
😉 Har sen njutit av så otroligt mycket god fisk och portionerna har varit så
stora att man lätt kunnat dela på två. Moçambique är ett härligt land med
mycket färger och väldigt laid back människor. Vi har känt oss trygga vart vi
än har varit, så tummen upp på det också!

Nu tar vi flyget till Moçambiques huvudstad Maputo igen för att sova över där en
natt innan vårt anslutningsflyg går vidare upp till Kenya och Nairobi, där en
massa kära gamla återseende väntar – ska bli så himla spännande, inte minst för
William och Reine som ju inte varit här sedan adoptionen 2012-13.

Sköt om er, kramar i mängder – snart är vi hemma i Svea igen 🙂



Tofo – Mozambique

Sydafrika, Mozambique, Kenya Posted on 2016-07-19 17:53:10

Hej på er!

Tofo – Tofo – Tofo!

När vi anlände hit till denna strandby för några dagar sedan – efter 9 timmars
buss ifrån Moçambiques huvudstad Maputo – landade vi in på ett sunkigt ställe kallat
Fatimas Backpackers, där vi bodde utan toalett/dusch, där myggnäten var för
små, personalen var allmänt nochig och att det på det sen regnade in i vår
enkla bungalow. Kände att i denna håla kallad Tofo kan vi bara inte stanna… men
så tänkte vi om när solen började skina igen efter nattens regn, kanske skulle
vi ge hålan en chans till. Vi hade ju knappt utforskat omgivningen och hade ju
trots allt hört så mycket gott om detta place. Reine tog sig en liten promenad på
morgonen och hittade efter kort och koncist letande ett annat ställe, lite
norrut inte allt för långt ifrån förra boendet. Ett grymt ställe där vi fick
ett stort rum med kök och dusch/toalett samt med liten veranda mot stranden
(och för endast ca: 400 SEK natten). Har nästan aldrig bott så här tidigare och
plötsligt kändes livet helt annat 😉 Hela Tofo växte i samma sekund och här
hade vi kunnat stanna hur länge som helst. Byn är hyfsat liten med ett begränsat
huvudstråk innehållandes små stånd, marknader och några lätträknade barer. Allt
är dock väldigt mysigt och charmigt.


Det första vi gjorde på morgonen därpå var att studsa i badkläderna och springa
rakt ut i havet. Det blev morgondopp för hela familjen och utan att ens låsa
ytterdörren (detta säger ju inte lite, iaf för er som känner Reine J). Sen har vi beställt
frukost på den intilliggande dykfirman, burit ner boendets solstolar och
placerat dem längs vattenbrynet, läst, njutit och kikat mycket på barnen som
mest badat hela tiden. Vattnet är helt kristallklart och det finns nästintill
inte en enda snäcka, sten eller tång eller annat skräp för den delen på den
finkorniga stranden / i vattnet. Stranden är som sagt hur stor som helst och vi
är mer eller mindre själva att nyttja den. De flesta som kommer hit hoppar
direkt i sina gummibåtar ifrån stranden och spenderar sen alla sina timmar ute
till havs dykandes. Att stranden sedan erbjuder väldigt bra och prisvärda
restauranger gör ju inte saken sämre.


Har fått tips på lite smått och gott från en kompis hemifrån (grymma tips, tack
Emma). Vi bodde intill ett dykcentra där tjejen Casy som är manager ifrån
England huserade. Äntligen någon som är lätt att förstå sig på i detta så
annars portugisspråkiga land. Även hon tipsade oss om några restauranger, där
alla visade sig vara 100% i vår smak 😉 Vi har ätit fisk varje dag, så god fisk att man önskade att den inte skulle ta
slut (mest baserat på Barracudor). Hon tipsade även om att vi skulle hyra
fyrhjulingar. Vi bokade det dagen därpå och överraskade Lova och William. Då
ingick det även en guide som man åkte tillsammans med. Han körde först och vi
efter på varsin stor fyrhjuling och med varsitt barn i knät. Turen gick genom
de små byarna inklämda mellan palmer och sand. Så himla vackert och man ville
stanna nästan överallt för att bara insupa miljön. Sen fortsatte turen ut på den
nordligaste stranden. ”Shit pomfrit” vad vi brassade på, och oj vad barnen
gillade det 😉 Lova fick styra och gasa emellanåt till hennes stora förtjusning. En helt grym
eftermiddag, som vi aldrig kommer glömma.

Förvånades över att priserna var så otroligt låga, förstod
väl att det skulle vara billigare än Europa, men att en 550 ml öl på restaurang
skulle kosta ca 8 Sek trodde vi först var ett skämt. Men då visade det sig att
deras valuta har rasat den sista månaden, vilket var en vinstlott för oss
såklart (Y) Så vi kan unna oss det mesta vad gäller både transporter, boenden,
aktiviteter, mat och dryck!

Nu har vi lämnat detta paradis för denna gång och precis
anlänt till nästa strandby kallad Vilankulo – mer rapporter får här komma nästa
gång, cliffhanger 😉

Kram till er alla och fortsätt njut av sommaren vart ni än är!



Johannesburg, Maputo

Sydafrika, Mozambique, Kenya Posted on 2016-07-15 10:28:53

Hej allesammans!

Hoppas allt är bra med er där hemma eller vart ni nu befinner er.

Vi startade vår Afrika-resa med tre olika flyg, några
förseningar och slutligen ifrågasättande av om William verkligen var vår son
innan vi äntligen nådde Johannesburg. Barnen skötte sig exemplariskt och väl
framme var vi alla både trötta och slitna, men med endast 1 timmes tidsskillnad
kom vi hyfsat snabbt ikapp igen *skönt*

Landade in i ett mysigt område några km norr om det centrala
Johannesburg, det sk Milvalle vilket ligger på en höjd och därför ger en
magiskt fin utsikt över staden. Milvalle ska vara en relativt säker stadsdel
och på vår gata befann sig t o m nattvakter utmed hela vägen upp till
huvudgatan med sina alla restauranger, små affärer och annat smått och gott.

Startade första dagen på plats med sol, dock precis under
20-graders strecket och med en lite kylig känsla då det här råder vinter samt
att vi befinner oss på ca: 1700m över havet. Utforskade de centrala delarna av
Jo-burg och upplevde den mycket renare än förväntat, samt betydligt mer ordning
och reda än vad vi trott. Försökte hitta en buss in till Swaziland men det
visade sig dock nästan helt omöjligt. Efter att jagat runt flera timmar på
diverse suspekta bussplatser gav vi upp och avslutande istället dagen på
Apartheid-museet, inte långt därifrån. Väldigt intressant men än mer skrämmande
hur man – för inte allt för länge sedan – helt officiellt delade upp folket i vita
och svarta. Vi blev säkert extra berörda speciellt nu när vi har lille William
med oss och direkt i entrén fanns det två parallella ingångar. Över den ena
hängde skylten ”Only white people” och över den andra ingången dinglade skylten
”Black people and asian”. När vi förstod att det verkligen var ”riktiga”
skyltar ifrån förr stack det till ordentligt i magen. Otroligt intressant att
få följa utvecklingen tills dess att Mandela kom till makten efter 27 år ute på
fängelseön Robben Island. Tyvärr har det dock gått lite bakåt de senaste åren
efter 2013 då Mandela dessvärre dog.

Efterföljande dag åkte vi till township:en Soweto. Detta är mer
som en närbelägen och egen förort till Jo-Burg än ett utkastat slumområde och
uppskattas bebos av runt 4 miljoner människor. Vi fick tips av Gareth ägaren
till vårt Hostel (The Purple view B&B) om att kontakta en taxikille vid
namn Bongani. Det visade vara ett bra drag då han inte bara var väldigt trevlig
och bra på engelska utan även själv både vuxit upp och bodde i Soweto. Efter
ca: 30 min var vi framme. Väl på plats såg allt helt normalt ut, med fint
asfalterade gator, rejäla hus och restauranger lite varstans. Mycket turister i
omlopp och kring oss alla stod uppstyrda grupper med dansare, försäljare, spex
och trix på gatan och inte alls som vi väntade oss. Vi tog några kort på ett
hus som Mandela skulle ha bott i, men det visade sig att detta endast skulle
varit under 11 dagar!?! Vi kände oss lite snuvade på konfekten och vår
taxikille och tillika guide förstod det ganska omgående. Han frågande oss om vi
ville se det riktiga Soweto och körde sen ytterligare 10 min in i gyttret, där
en lokal kille mötte upp oss. 45 min senare hade vi strosat igenom en helt
annan och inte tillrättalagd del. Trots fattigdom och till viss del misär
kändes detta mer äkta. Det som slog oss var dock att vi saknade den spontana nyfikenheten
och glädjen till trots. Det brukar också vara väldigt mycket mer liv och
rörelse än vad vi fick uppleva. Visst möttes vi av leende, men inte alls som vi
är vana vid i Kibera. Kan inte riktigt förklara det, men alltid intressant att se
och uppleva olika områden och vi var trots allt både nöjda och tagna av dagen till
slut.


Sen var som sagt planen att åka vidare till Swaziland, men transporterna dit
lös med sin frånvaro och det verkade ganska meckigt att hyra bil och forsla in
den över gränsen. Inget bokat och inget direkt planerat gjorde att vi istället
bestämde oss för att hoppa våra tre prel-dagar i Swaziland till förmån för
Moçambique och den lockande kusten. Sagt och gjort bokade vi en buss som skulle
ta oss hela vägen till huvudstaden Maputo (9 tim). Resan var som väntat lång,
men efter skymning kom vi fram till en liten storstad, något underutvecklad
minst sagt. Landade in på ett väldigt mysigt hostel vid namn Mandala B&B
med den något slitna portugisiskättlade ägaren Vera.

Väl i Maputo fanns det inget direkt för oss att göra eller se, så vi tog den
sedvanliga stadspromenaden med Lonely Planet boken som utstakare. Alltid kul
och givande att strosa omkring och på något konstigt sätt blir det spännande
nog att inte veta vad som väntar. Mer lugn och laidback huvudstad får man leta
efter och ingen verkade stressa ihjäl sig direkt. Allt var så litet och man
kände sig väldigt trygg var man än gick.


Dagen därpå var det upp i ottan som gällde för att ta en buss ut till kustorten
Tofo (45 mil). De sa på Hostal Fatima Backpackers att bussen skulle gå ifrån
dörr till dörr, d v s skulle landa in på deras systerställe i Tofo. Kanon
tänkte vi när vi hörde att det var en 26-sätesbuss och det bara var 7 bokade
platser med våra 4. Äntligen skulle vi t o m kunna styra när vi behövde kissepaus
mm för barnen. Tidigt på morgonen valde vi platserna längst bak i bussen
utifall att barnen vill sova. Efter 10 min tog dock bussen in på en stor och
kraftigt oorganiserad busstation, och sen sprack alla våra planer. 2 tim senare
körde bussen, och då hade vi hunnit med att handgripligen skydda William och
Lovas egna platser, fått den största kvinnans bakdel nerknödd jämte Reines
lilla stuss och en massa bagage mellan allas ben. Under dessa 2 timmar raggades
folk så att bussen var överfull – med betoning på överfull! Sen bar det iväg
med gamla bildäck, post, frukt och strumpleverans utmed vägen J Sån tur är har vi
semester och fram tycks vi ju alltid komma. Sitter nu i en liten bungalow för
fyra, två barn som sussar sött och själva bara lyssnar vi till vågornas sus.
Imorgon får det bli resans första dopp, mer rapporter ifrån kusten kommer nästa
gång.

Kram i massor och njut av semester eller vad ni nu än har!