Blog Image

Reseblogg

Artikel i FFIA:s tidning – Oloo School i Kibera

Kenya 2012/13 Posted on 2013-07-01 21:22:26

Hej hej!

Hade en stor artikel i FFIA (adoptionsorganisationen i Göteborg) med fokus på Oloo School i Kibera, se nedan!

Ha det bra och trevlig sommar – massa kramar önskar vi alla – nu 4 cameler!



Raha Kids – Street boys i Nairobi (Kenya)

Kenya 2012/13 Posted on 2013-06-10 07:58:00

Hej!

Har sedan tidigare lovat att ge information om Raha Kids som Reine fick äran att träna när vi var i Nairobi. Känslan är enorm, att ha kunnat gett så mycket tid och uppmärksamhet till 72 killar som verkligen behöver, det är häftigt! Det är en av Reines drömmar som gått i upplevelse och ganska ofta tänker vi på dem allihop.

————————————————————————————–

Raha Kids – Street boys i Nairobi (Kenya)

Alldeles innanför den grönmålade porten befinner sig två
vakter och flertalet vakthundar. Hundarnas höga skällande gör att man som
besökare ryggar tillbaka lite, innan man ens hunnit knacka på. Väl inne på
gården ser man sen direkt den slitna gamla stenbyggnaden, vilken visar sig
innehålla allt ifrån kontor till undervisningssal och kök. Området ligger ca: 5 km utanför Kenyas huvudstad Nairobi
City och kallas Raha Kids.

Idag inhyser Raha Kids 72 st street boys i åldrarna 5-16 år. Killarna
har tidigare funnit eller tvingats finna sin tillvaro på gatan, främst på grund
av trassliga familjeförhållanden. Antingen är de helt föräldralösa eller så har
deras ensamstående mammor varken ekonomin eller kraften att hålla dem ifrån
gatan. Stället som de nu befinner sig på drivs utav nunnan Demiana, med hjälp
av sin tillhörande kyrka som inte ligger långt därifrån. Tack vare kyrkans
ihärdiga arbete tycks killarna förstå att detta förmodligen är deras sista
chans i livet. Bara den senaste månaden har 10 st nya killar tillkommit.
På dagarna sker undervisning i grundämnena matematik, Swahili (deras hemspråk),
engelska, historia etc. Fysisk aktivitet finns också med på schemat och då
erbjuds akrobatik, taekwondo och fotboll. Tränaren i fotboll försvann dock spårlöst
för drygt ett halvt år sen och har efter det varken hörts av eller synts till.

Helt ovetandes om Raha Kids, bodde vi nästan mer eller mindre vägg i vägg med stället. För några månader sen mötte vi för första gången hela
gänget street boys alldeles utanför vårt boendeområde. Efter en liten pratstund
med killarna blev vi inbjudna att hälsa på dem. Sagt och gjort, under efterföljande
besök bestämde sig Reine för att komma tillbaka och träna dem i fotboll. Efter
att ha pratat med några andra svenska adoptivfamiljer spred sig behovet av
fotbollsutrustning snabbt. En svensk adoptivfamilj med rötter i Örby IS
lyckades få ner diverse fotbollsattiraljer via Sverigebesök. Därefter besökte Patrik Oscarsson och Therese Arvidsson oss och fick de med sig ännu mer (bl a västar, matchtröjor, fotbollar och benskydd) ifrån Kareby IS via Lissette Johansson – Mamma till Reine –
tillsammans med Jenny Persson som hjälpte till. Dessa något uttjänta saker skulle snart få ett helt nytt
liv nere på Afrikas östkust.

Fotbollsträningarna ligger numera på killarnas 1-timmes lunch
och brukar äga rum i två efterföljande pass, för att alla ska få chansen att vara
med. Den yngsta gruppen utgörs vanligen av dem mellan 5-9 år och den äldre gruppen
av 10-16 åringarna. De flesta spelar barfota eller i sina slitna flip-flops.
Bara några få av dem har skor, vilka oftast är trasiga på ett eller annat sett.
Deras blå skoluniform med långbyxor och stickad tröja behålls mestadels på under
passet, trots värmen på runt +30 grader. Underlaget är allt annat är jämt, men
inte heller det verkar bekomma dessa kämpar. De fyra kvarvarande fotbollarna är
tidigare gåvor ifrån en svensk skolklass och utgör idag hårdvaluta; utan dem
inget spelande. Trots det skjuts bollarna hej vilt mot granntomtens mur, vilken
symboliserar mål. Behovet av utrustning är enormt, men tyvärr finns inte mycket
till övers i detta klassuppdelade samhälle och land.

Helgträningen i början på april 2013 blev en otroligt
speciell dag för killarna på Raha Kids. Detta var tillfället då ytterligare
fotbollar, fotbollströjor och västar packades upp och delades ut. Killarna
trodde knappt sina ögon och efter 10 min kaos hade de yngre och den första
gruppen fått på sig varsin röd tröja. Lyckligare och stoltare miner får man
leta efter och denna efterföljande träning var en ren fröjd att skåda. När
träningspasset var över tog de av sig sina tröjor, vek ihop dem och ropade högt
till varandra vilket nummer som var deras. Sen sprang de iväg till sina olika
sysslor igen. Tänk vad mycket man kan göra med små medel och vilka olika liv vi
tycks leva. Killarna på Raha Kids kommer aldrig att glömma Kareby IS, den saken
är i alla fall klar, och de kan inte nog tacka för de gåvor som förändrade
deras fotbollsliv den där helgen i april. Svårt att förstå känslan av
värdighet, men att dessa gåvor fyllde det tomrummet om än för en liten stund
gick inte att ta miste på hos dessa små killar i Afrika. 1000 tack ännu en gång
Kareby IS, säger tränare Reine, Demiana och alla killarna på Raha Kids!



Hejdå-tillställningar, hemma igen! (Nairobi, Göteborg)

Kenya 2012/13 Posted on 2013-05-05 23:23:19

Hej Svea och alla här hemma!

Nu har vi lämnat detta fantastiska land för denna gång. Vi
kände oss faktiskt helt redo att lämna, men samtidigt lika redo att komma
tillbaka igen :o) Kenya och tiden vi haft tillsammans har verkligen varit en sanslöst
skön tid för oss alla fyra. Förutom att vi fått en underbar liten son har vi
också fått äran att vara med om massor av olika upplevelser och haft många
sköna möten med människor vi aldrig kommer att glömma. Kenya innebär mycket värme
på alla sätt och vis men samtidigt också många tankar – främst på hur de ska gå
för alla dessa olika livsöden vi mött och korsat.

Under sista veckan hade vi också flera olika ”hej
då”-tillställningar och det är alltid lika svårt att bara lämna sådana underbara
människor, allt ifrån de fotbollsspelande street boys:en på Raha Kids till
barnen och Judith på Oloo School. I lördags hade vi sen också vår egen avslutningsfest
på Gemina med alla nyvunna vänner, allt ifrån kenyaner vi handlat av på dessa
otaliga masaimarknader till våra nära och kära grannar och tillika adoptivfamiljer.
Det blev en rejält känsloladdad tillställning med tårar och glädje på samma
gång. Saknar redan Kenya, men ser nu fram emot livet i Svea igen :o)

Avslutningen på Oloo school:

Avslutningen på Raha kids:

Avslutningen i lördags på Gemina:

Inte så svårt att komma hem som man faktiskt kan tro trots
allt, speciellt inte när man möts av en flaggviftandes välkomstkommitté på
Landvetter *tack mammor, pappor, mormormor, mormorfar och Åsa med Harry*, ett
superrent och fräscht hem – förmodligen renare än på visningen 2007 *tack
Patrik och Kath* – och en strålande vårsol sedan första dagen vi vaknade upp i
våra egna goa såååååå efterlängtade sängar :o)

När vi landade på Landvetter:

Har nu som sagt varit hemma i snart en vecka och mer eller
mindre bara ägnat oss åt uppackning, småfix med en massa praktikaliteter (typ
Williams personnummer, dop etc) samt börjat så smått träffa er underbara vänner
igen. En sådan simpel liten sak som att sen bara få duscha i en stråle som faktiskt
blöter HELA håret kan därutöver göra resten av dagen… :o)

När William kom innanför dörren ville han undersöka allt och
Lova var inte långsam med att hjälpa till att visa honom var alla leksaker
hysts undan. Killen blev helt snurrig och visste inte var han skulle börja. Han
var som förbytt och hans senaste tredagars gnäll försvann bums. Det kanske inte
var så konstigt att han gnällt så in i vassen, då ju mamma och pappa packat ner
och bort alla leksaker *ibland faller bitarna på plats lite för sent, speciellt
om man är mitt upp i sitt livs största packning, sorry William – det var som
vanligt inte ditt fel utan vi som inte förstod dig riktigt* Nästan lite för
snabbt hittar han nu alla utrymmen och verkar sån tur är trivas som fisken i
vattnet :o) Vi misstänkte att sovandet kunde bli lite problematiskt med allt
nytt; eget rum / ensam i rummet, öppen säng utan spjälor, täcke och kudde
(William har alltid sovit utan både täcke och kudde)… men killen somnade på två
röda och har sedan dess älskat sitt egna rum och säng. Kanske kanske börjar det
gå upp för honom att han är här för att stanna, eller så tror han att detta bara
är ytterligare en liten mini-tripp (med Bobby-car och allt) :o)

Tack så fantastiskt mycket alla ni som läst våra
blogginlägg! Tack alla ni som också skickat kommentarer, tankar, SMS, mail och
skype:at med oss och inte minst kommit hela vägen ner och hälsat på oss. Det är
helt obeskrivligt att känna alla ert stöd. Att bara upptäck att det kommit
ytterligare en liten kommentar på bloggen är nästintill obeskrivligt, och efter att barnen
blivit lagda blev detta nästan som en lite pirrig kvällsrutin; att gemensamt
kolla av och läsa upp eventuellt nytillkomna kommentarer :o) Att kunna få dela sitt
liv på nästan andra sidan jorden med er alla har också varit som att ha en
extra liten livlina. Det har känts som om man alltid har haft med er på vår
resa och alltid vetat att ni varit med på något konstigt sätt.

Måste slutligen också bara lägga med Lovas sköna kommentar,
då hon skulle beskriva skillnaden och likheten mellan henne och William:

– ”Mamma, William är
vår lille goa chokladbit. Men man kan säga att alla barn är som en liten
chokladbit, även jag – jag är ljus choklad och William är mörk choklad, eller
hur?!”

Ta hand om er nu så hörs och ses vi snart! Kramar i massor
ifrån oss alla 4 nyhemkomna



Snart hemresa, William, packning, Lahai Cottages (Nairobi)

Kenya 2012/13 Posted on 2013-04-23 20:24:37

Hejsan SVEjsan!

Nu närmar sig hemresan med stormsteg. Efter alla dessa händelserika månader är
vi nu så smått på väg hem, och med en ny familjemedlem också :o) Att börja
närma sig ”hemma” känns konstigare än vad vi kunde föreställa oss, men
samtidigt jätteskönt – ni förstår då hur splittrade vi verkligen känner oss.
Att komma hem med William, som de flesta av er givetvis inte träffat ännu, ska dock
bli superkul. Vi landar på Landvetter måndag eftermiddag den 29:e april.

William pratar mer och mer och det är häftigt att höra, sen
har han även visat successivt mer och mer humör och skriker något helt
ofantligt när han inte får som han vill – vilket dessvärre inte är lika
upplyftande. Sover annars kanonbra *vääääldigt tacksamt att få hela nätter även
med denna lilla krabat* Äter också fortfarande det mesta med mycket god aptit
och växer så det knakar. Sen vi träffade honom i augusti förra året har han vuxit
hela 12 cm,
ifrån ca 81 cm
till 93 cm.
Den lilla babymagen har försvunnit och håret har säkert utvidgat sig 5 cm, längden på hårstråna
säkert det dubbla. Det har alltså hänt en hel del som vi inte tänker på förrän de
”gamla” fotona åker fram :o)

Vår sista vecka är mer än fullspäckad, men vi ska inte klaga
för det är nästintill bara roliga saker, ex som diverse olika avslut (främst då
Kibera-skolan, Raha-kids, och att säga ”hej då” till alla våra underbara
Kenya-vänner via ett på Gemina ”Farewell party”). Att packa är ju annars mest
bara tidsödande, även om det kommer att ta låååång tid…

I veckan var vi med familjen Mjölner ifrån Lerum på en riktigt
skön avslutning under 2 dagar. Vi åkte till Lahai Cottages alldeles vid Lake
Naivasha, ca 2 timmar ifrån Nairobi. Där hyr man ett boendehus med egen pool,
egen kock, tennisbana och får på köpet även en helt magnifik utsikt över Naivasha-sjön
och Kenyas fantastiska natur/landskap. Priset blev efter Lindas fenomenala
prutning 17.000 KSH ~650 kr/natt/familj. Här hängde vi sen tillsammans och bara
umgicks, spelade tennis, åt gott och solbadade vid poolen. Barnen stortrivdes
och de första tappra tennisförsöken har nu gjorts *till Reines stora
förtjusning*, inkl. Jessicas tappra försök *till Reines mindre stora
förtjusning, som såg sina bollar flyga all världens väg*. Det finns otroligt
många liknande ställen i Kenya att hyra, vilket är otroligt häftigt – bara för
att komma bort några dagar och för att man här faktiskt har råd med det. Tack
Linda för att du hittade detta mysiga ställe och för att vi fick följa med och
dela även dessa minnen tillsammans :o)

Nu har vi som sagt börjat packa och håller tummarna stenhårt
för att vikten ska hållas. Turkish Airlines tillåter 2 incheckade bagage per
pers och max 46 kg
tillsammans, men upp till 32
kg för ett av bagagen. Vi kommer att komma hem med ca 216 kg, d v s 8 fullpackade
stora väskor och 4 handbagage (46
kg x 4 + handbagage på 8 kg x 4). Inte ett enda kilo varken
ska eller kommer att lämnas, var så säkra! :o) Kan hända att vi får skänka bort
lite mer för att få plats med allt, men inget ont som inte har något gott med sig.
Barnens garderober innehåller sista veckans kläder som sen ska delas ut, väggarna
är åter igen helt kala och sofforna är numera återställda till sina härliga
modernt klädda plyschnyanser av guld igen :o)

Här är bara början av packningen…

Kenya har lämnat enorma avtryck på oss både som personer och
familj, och vi längtar redan tillbaka. Tänk att få visa William hans
fantastiska ursprungsland eter några år igen, det landet som vi gavs möjlighet
att utforska under hela 9 månader! Helt sjukt när man tänker tillbaka på allt. Här
finns som ni säkert förstår väldigt mycket att se och göra; en otrolig kust,
safari med enormt djurliv, lyx till slum, väldigt många vänliga / trevliga /
nyfikna människor och mycket mycket annat. Alla dessa underbara människor har
givet oss helt nya perspektiv på livet. Att därutöver bara få umgås hela
familjen samt att få komma hem med William som numer också fått sig en mamma,
pappa och en stolt och lycklig storasyster är nästintill helt obeskrivligt.

Vi ska försöka få till ett sista inlägg med denna veckans
händelser också, så än blir ni inte av med dessa mail :o)

Sköt om er och hadé nu superskönt så hoppas vi att vi snart
ses hemma i vårigt Svea!

Kramar i 1000-tals till er alla ifrån Camelerna



Mombasa, Kibera, Raha Kids, Giraffe Manor, trumkurs, kyrkbesök, hembiljett bokad! (Nairobi)

Kenya 2012/13 Posted on 2013-04-10 21:43:02

Hejsan hoppsan!

Nu är vi tillbaka i Nairobi igen efter ”ännu en sista” varm, svettig, solig och
härlig vecka vid kusten, denna gång tillsammans med Reines gamla Kareby-vän Patrik
med sin Karlstad-Therese :o) Patrik och Therese fick också ifrån kusten nöjet
att åka på 3-dagars safari till Tsavo East (Ngutuni Safari Lodge) och Salt Lick
(Sarova Salt Lick Game Lodge). Detta utförde de med bravur tillsammans med två
andra adoptivfamiljer, vilket gjorde resan ännu mer prisvärd (~2100 SEK / pers
inkl. allt; transport, parkavgifter, boende, mat etc). Vi valde dock att stanna
kvar i Diani då vi gjort exakt samma safari i julas *gissa om vi var avundsjuka
på sällskapet, vi visste ju vad som väntade* Vår kustvistelse innefattade
alltså bara slappa i solen, njuta av god mat och visa gobitarna runt om Diani
och African Dream Cottages där vi bodde även denna gång. Inte så betungade som
ni kanske förstår :o) Utomhuspoolen på 33 grader går inte heller av för hackor
och nu simmar Lova helt själv utan att ens kunna bottna.

Efter blixtvisiten med flyg T/R kusten väntade ett ganska så
pressat schema väl i Nairobi igen :o) Startade med en tur till Kibera och
skolan för att visa P och T vårt allas lilla projekt. Vi fick denna gång vandra
genom ett mycket kletigt Kibera då det vräkt ner regn på nätterna den sista
veckan. Solen lyser sig dock därefter väldigt stark och torkar upp det mesta på
dagarna. Även denna gång var det mycket känslor, tankar och starka intryck både
vad gäller skolan och själva Kibera-området. Barnen sjöng och utförde sina
ramsor med skön inlevelse, vilka de alla så glatt visade upp för oss när vi kom
in i deras små och trånga men mysiga klassrum. Denna dag var det dock något med
Judith som inte stämde, det märkte vi direkt när vi kom in i skolan. Judith
brukar alltid vara glad som en sol när vi kommer och direkt stolt visa upp de
olika klassrummen, men så var inte fallet denna dag. Det visade sig att hon
kämpat med städning och tvättning varje kväll, tre veckor i sträck efter skolan
för att få ihop lite pengar till både familj och skola. Precis innan vi kom
hade hon fått ett samtal ifrån den tyska familjen hon städat hos, där de sa att
de inte hade några pengar (vilket garanterat är en lögn) och att hon därför kunde
glömma att få betalt. Hon var så ledsen, besviken och upprörd. Försökte trösta
henne så gott det gick och lovade att ringa denna oförskämda familj under veckan.
För Judith är detta förstås en enorm förlust inte bara kortsiktigt gällande den
uteblivna lönen på totalt 780 SEK utan även långsiktigt – då hon aldrig kommer
att kunna gå tillbaka till dem igen och tjäna ihop de så behövliga stackars
kronorna *så himla trist och skämmigt att vara vit när man hör sådana här
stories*

En liten mellanaktivitet hann Reine och Patrik också med. Patrik
tog tillfället i akt att följa med till Raha Kids och vara delaktig i fotbollsträning
med street boys:en. P och T hade tagit med sig ett gäng fotbollsattiraljer ner
till Kenya ifrån Kareby IS. Tröjor, strumpor, fotbollar och konor togs tacksamt
emot och mötet blev mycket glatt. Ytterligare en tränare såg man i Patrik som
fick en ordentlig ”hej då”- kram av Nunnan Demiana för allt han fått med sig
ner och för att han bara ville vara på plats hos dessa underbara grabbar. Ytterligare
info kommer i ett separat ”Raha Kids”-inlägg, så vi får be er vänta på detta
för mer detaljerade beskrivningar :o)

Samma dag på eftermiddagen åkte sen Reine tillsammans med P
och T samt ytterligare en adoptivfamilj till vårt favoritställe ”Giraffe Manor”.
Där avnjöts sen en afternoon tea med sju olika sorters kakor, giraffmatning, vårtsvinsskådning
och bara vistelse i en helt sagolikt underbar miljö och atmosfär.

Några andra små händelser som vi missat att skriva om, men
ändå vill nämna:


Den afrikanska dansen vi tidigare nämnt har
varit fantastik kul för Jessica, men tyvärr har uppslutningen sinat så detta
tillfälle övergick istället till att bli en ren trumkurs (med samma inhyrda instruktörskillar).
Även detta var riktigt kul och uppskattat, men nu istället utav Reine. Förra
onsdagen följde ”noviserna” med trumkillarna ut till en lokal marknad och köpte
riktiga Jembe-trummor. Givetvis köpte Reine den största han hittade, så när vi
kommer hem är det väl upp till bevis kan tyckas :o)


Har även fått mycket god kontakt med några
härliga kenyaner ifrån främst de olika Masai-marknaderna. Lördagen för tre
veckor sedan åkte vi till en glad och härlig liten dam som heter Elisabeth, för
att följa med henne till hennes kyrka. Vi skulle mötas upp kl. 09.00 på ett närliggande
köpcentra och vi var där kl. 08.55, men vår kära Elisabeth dök själv inte upp
förrän kl. 09.40 (de kenyanska tiderna kommer vi aldrig att vänja oss vid…).
Sen åkte vi minibuss / matatu till hennes lilla by för att därifrån gå sista
biten till kyrkan. Vi frågade henne flera gånger när de började och om vi inte
var sena, men hon bara skakade på huvudet, skrattade och sa att man kommer när
man vill och när det passar. Väl framme landade vi rakt in i typ kyrkans
barntimmar, vilket bestod av ett litet spartanskt rum innehållandes barn och
vuxna som sjöng barnsånger. När vi kom in blev det först lite dämpat, sen sjöng
de klart sången och därefter fullständigt exploderade stället. Hysteriska
gapskratt ifrån ledare till övriga medlemmar haglade, och de kunde bara inte
sluta :o) De skrattade kanske inte enbart åt oss, utan åt hela situationen. Var
nog inte varje lördag det kom musongos (vitingar) på besök. Därefter sjöng de
välkomstvisor och annat för oss. Vi fick givetvis berätta varför vi var där och
även presentera oss.

Efter avslutad barntimme gick vi in till den närliggande stora kyrkan, vilken
ekade utav glad swahili-sång. Alla sjöng, även vi (fast vi hade ingen aning om
vad vi sjöng :0) och stämning var magisk. Svår att ta på, men underbar känsla
att bara vara mitt i detta hav av människor och sång. Även här fick vi ställa
oss upp och berätta om oss och varför vi var där.

Gästvänliga som alla kenyaner är ville givetvis Elisabeth bjuda hem oss
efteråt. Vi blev då bjudna på mat och satt tillsammans ner med hennes familj.
Alltid lika intressant och tacksamt att bara bli hembjuden till dessa trevliga
små tillställningar.

Idag lämnade Patrik och Therese Afrika för denna gång – 1000
tack för att ni kom!!! Ytterligare ett gäng härliga minnen att dela med nära
och kära *we like* På fredag ska vi hämta Williams pass för att slutligen bara
få en stämpel (vilket egentligen ska vara det sista i hela denna
adoptionsprocess). Nu har vi även bokat resan hem, vilken visade sig bli måndagen
den 29:e april. Vi ser med stort nöje fram emot att faktiskt få komma hem igen
och inte minst träffa er alla. Föst ska vi dock krama ur de sista ur Kenya och
bara njuta så gott det går, säga hej då till alla nya vänner och avsluta alla påbörjade
arbeten här nere *förhoppningsvis hinner vi med det, men långt ifrån någon garanti
så som läget ser ut nu*

Kramar i massor!



Artikel i vår adoptiontidning (BFA, Barnen framför allt)

Kenya 2012/13 Posted on 2013-03-29 18:00:30

Hejsan svejsan!

Igår hade vår adoptinsorganisation en artikel i sin tidning. Artikeln handlar om vår väg till Kenya och skolan i Kibera. Då inte alla har tidningen delar vi gärna med oss den elektroniskt, trevlig läsning! :0)

Jessicas ICA-bankskonto är fortfarande öppet för den som vill vara med att hjälpa till (clearing utgörs av 9271): 9271-626 2349 (skriv gärna med ditt namn).

Stor kram till er alla!



Saknar och saknar inte, Ngong House, rapport om adoptionsprocessen (Nairobi)

Kenya 2012/13 Posted on 2013-03-25 13:39:33

Hej allihopa!

Nu har vi satt oss ner och försökt reflektera över saker som verkligen utgör
skillnader här nere i Kenya, både saker man börjat sakna, men också saker som
vi tror oss sakna väl hemma i Sverige igen :o) Vad gäller saker man saknar i
nuläget är det en hel del som man inte tänker på speciellt hemma, men som borta
dock är mycket efterlängtat här och nu (förutom nära och kära då förståss):


Folk som håller tiden


Att bara kunna vistas ute obehindrat när det börjar
skymma eller bli mörkt


Falukorv, köttbullar och svensk köttfärs (det senaste
gäller iaf Lova och Reine)


”Riktiga” mejerivaror, ex grädde och creme fraiche


Knäckebröd (tur vi haft besök som köpt med sig detta i
olika omgångar)


Pålägg som ex ost och skinka (även om vi slutat äta bröd
nere i Kenya)


Sin egen säng, eller åtminstone en säng som är lagom
lång och inte omges av ett för trångt myggnät :o)


Lakrits

Saker vi verkligen kommer att sakna när vi lämnar Kenya:


Frukt och grönsaker


Klimatet och vädret


Det enkla livet


Luncha tillsammans oftare än bara på helgerna


Tiden tillsammans


Träning utan avkall


Att få sova ut, d v s få 8 tim sömn per natt


Läsa böcker utan att stjäla tid ifrån några måsten


Äventyret i vardagen, att inte behöva vänta på sem
eller liknande för att bara dra iväg spontant på något intressant och kul


Marknaderna och alla dessa underbara människor som bara
försöker tjäna sig sitt leverbröd


Judith och hela hennes Kibera-skola med elever och
tillhörande personal


Raha Kids med alla 72 street boysen


Emely, vår frukttjej som levererade färsk frukt hem
till dörren 2 ggr / vecka


Våra sköna taxichaufförer och numer tillika vänner,
främst Elphas, Esias, Paul och Kasim


Studion i Kawangware med den sköna William


Pengarna ifrån försäkringskassan :o)

Saker vi verkligen inte kommer saknar när vi lämnar Kenya:


Avgaserna


Bilköerna


De generellt sett dåliga vägarna


Ständiga osäkerheten vad gäller uttalade mötestider med
Kenyaner


Det korrupta systemet (vi bidrog dessvärre en gång då
vi skulle med tåget ifrån Mombasa men blev fast i färjekön, kostade oss 350 KSH
~25 SEK *sorry*)


Kvällsmyggen, även om de inte varit många så har de
varit sporadiskt irriterande


Sopor som eldas längs alla vägar

Lite bilder på Kenya och Nairobi som gjort vår vardag i snart 9 månader:

Kom för övrigt i veckan hem ifrån ett ställe som heter Ngong
House och ligger i området Karen (ca: 30 min ifrån vårt boende Gemina). Stället
är otroligt mysigt och har 8 st
separata hus uppbyggda som kojhus på pålar. Vi var där tillsammans med fyra
andra adoptivfamiljer och i priset ingick även ”full board”, d v s frukost,
lunch och middag samt all dryck. Finns egentligen inte så mycket att göra mer
än att bara vara och umgås, äta god mat och låta barnen springa runt fritt och
leka i den gröna härliga trädgården *sämre kan man ha det* :o) En mycket
trevlig dag och kväll.

Adoptionsprocessen med William flyter på OK, även om valet
med sin fortfarande ovissa utgång gör att det haltar och man inte alls vet hur
domstolens involverande påverkar. Idag var iaf Reine hos vår advokat och fyllde
i papper för att så småningom kunna ansöka om ett Haag-intyg. Efter det ska man
sen också ansöka om pass, både svenskt och kenyanskt.

Vi mår dock alla bara bra, även om vi får snyta barnens
näsor med jämna mellanrum. Verkar alltså inte spela någon större roll om man är
hemma i Svea eller i Afrika vad gäller alla dessa förkylningar :o)

Hoppas att ni också mår bra, ta hand om er så hoppas vi att
vi syns ganska snart!

Kram i massor ifrån alla oss 4!



William nu vår son/lillebror, Kenya val, fotbollsträning med Raha kids, rapporter ifrån skolan i Kibera (Nairobi)

Kenya 2012/13 Posted on 2013-03-11 20:03:17

Halloj på er i Svea!

Nu är William äntligen vår son och lillebror på riktigt
*yuippiiiiii* Det är en helt underbar känsla och går knappt att beskriva med
ord. Han har ju ”tillhört” oss hela tiden, men inte på pappret – vilket han nu alltså
gör. Inga fler beslut ska tas. Det enda som kvarstår är insamlandet av diverse dokument,
stämplar och slutligen Williams tillfälliga pass som tar honom hela vägen ”hem”
till Sverige :o) En verkligt häftig känsla att vi nu är så nära hemma. William
har vuxit och förändrats en hel del sen vi mötte honom den där första gången på
barnhemmet. På tre månader drog han ex iväg hela 6 cm samt att hans frisyr och
hår gått ifrån kort och krulligt till spikes och ännu krulligare :o) Nedan
finner ni lite bilder ifrån barnhemmet, fram tills nu (för nu får vi äntligen
lägga ut officiella bilder på vår lilla guldklimp).

Under veckan som gått har vi mestadels hållit oss inne på vårt
boendeområde Gemina, p g a valet. Än så länge har det faktiskt varit relativt
lugnt, men vad som helst kan fortfarande hända. Speciellt då presidenten Uhuru
Kenyatta som just utsetts, endast sägs ha vunnit med 0,03% (vilket motsvarar ca:
4000 st
röster, utav nästan totala 13 miljoner röster). Den största motparten /
oppositionen – med Raila Odinga i spetsen –
har anmält valet och Kenyatta till domstolen och nu utreds det om det är
valfusk eller ej. Svar väntas komma den 26:e mars, så först då vet vi vad som
egentligen händer. Vi har hittills dock kunnat passa på att njuta ett antal
timmar vid poolen, vilket varit perfekt då solen faktiskt värmt och strålat
över Nairobi dagarna i ända :o) Har även träffat vännerna här på Gemina lite
mer intensivt via diverse tillställningar som kalas, kvällsmiddagar, FIFA-kväll
och inte minst melodifestivalskväll – vad skulle man gjort utan SVT play, kan
passa på och också säga att rätt låt vann! :o)

Raha Kids, streetboysen som bor alldeles intill oss, har vi
också spenderat en del tid hos. Killarna är 72 st till antalet och
åldrarna verkar variera mellan 5-16 år. Reine har varit där och tränat dem i
fotboll, via fem olika pass hittills. Förutsättningarna är väl inte världsbäst då
underlaget är ojämnt, mestadels av killarna inte äger några skor, inga mål finns
tillgängliga, inga västar att skilja grabbarna åt, inga direkta tillbehör etc
etc. Det som vi dock lyckats få loss är upp-och-ner-vända matburkar till konor
samt ett gäng fotbollar via Stockholmsvänner till Mali, så vi har det
viktigaste. Oftast är det tiden man ger och att man bara ställer upp som är det
absolut viktigaste och som i slutändan också verkligen uppskattas. Är man sen bara
lite kreativ och tar de issues som uppkommer med ett leende så kommer man
ganska långt, inte minst med dessa underbara grabbar. Vissa av dem är dessutom
riktigt duktiga, framförallt under de förutsättningar som råder. Att se de
yngsta 5-6 åringarna stå i sin tilldelade kö och vänta på sin tur att springa
fram och runda konan 15 m
bort och sen när det väl gäller runda grannköns korna snett bort istället för
sin egna – för att springa så snabbt som möjligt – gör ju att man bara smälter
:o) Grupperna har varit runt 30 barn och ungdomar per gång, så det är lite i
mesta lagret, men innan vi åker hem kommer det bli ytterligare ett antal
träningspass kan vi lova. Idag efterfrågades också Jessicas kunskaper till
deras akrobatikgrupp, så här kommer det också att spenderas lite tid :o)

Har även haft en del tid att ägna skolan i Kibera. Lyckades
samla ihop allt ifrån mat till madrasser som var ämnade skolan under valet, men
som vi tyvärr ej hann ner med innan valoroligheterna slog till. Folket i Kibera
tillhör till råga på allt också oppositionen, så här befinner sig både polis
och militär utifall motståndsrösterna skulle bli allt för höga. Aningen spänt
läge nere i Kibera alltså, då det enligt Judith också står stora grupper av
Kiberabor och lyssnar av media samt inväntar besked ifrån sin ledare Odinga –
som hittills trots allt manat till lugn. Judith är så otroligt tacksam och glad
för all hjälp och respons hon får och kan inte nog tacka oss alla. Vi har fått
in en hel del tankar och idéer ifrån vänner och bekanta som varit med oss ner
till skolan, samt har också en del egna funderingar. Här kommer de flesta
exempel på vad som gjorts och vad som funderas över:

– Tätning och ytterligare
uppbyggnad av skolans inner- och ytterväggar [klart]
– Målning av inner-
och ytterväggar samt innerdörrar [klart]
– Renovering av befintliga griffeltavlor
[klart]
– Uppsättning av
innervägg för att skapa två klassrum utav ett [klart]
– Kablage för att alla
klassrum ska få belysning [klart]
– Avlastningsbord och hylla till
lärarrummet [klart]
– Mat och skolmaterial för perioden dec
2012 – mars 2013 [klart]
– Ytterligare mat och skolmaterial för
kommande månader
[på G att köpas in, görs löpande]
– Lamphållare, strömbrytare,
fördelningsdosor, vägguttag, lampor etc [på G att köpas in]
– 2 st matbord för att de i köket ska slippa böja sig ner till golvet
med allt sitt arbete
[på G att köpas in]
– 2 st grytor att sänka ner i befintliga grytor,
för att förenkla matlagandet
[på G att köpas in]
– Köpa loss 8 st mindre rum bakom skolan,
för att kunna behålla eleverna genom hela grundskolan [prisförhandling pågår]
– Bygga om / anpassa de 8 st rummen till
skolundervisning [bänkar, stolar, griffeltavlor etc ska då också köpas in så
småningom]
– Skapa en A5-ensides-broshyr för att
kort och koncists kunna förse folk med info om skolan [Jessica skapar just nu
denna i datorn]
– Ta ut en Facebook-sida för att lätt
kunna nå ut med info till intresserade [fundering]
– Ta ut en hemsida / bloggsida för att
följa skolans progress och status [fundering]

Ni har varit helt fantastiska på att hjälpa till med bidrag
och Judith kan varken förstå eller ta in att det finns folk på andra sidan
jorden som verkligen hjälper hennes lilla skola och hennes utsatta elever så
som ni gör. Att tillägga är att Judith också fått in ytterligare 40 elever i o
m årsskiftet, samt därtill ytterligare 2 st frivilliga lärare – sån tur är. Dessvärre
behövs ju som ni säkert förstår nu ytterligare hjälp, så om ni känner för att sätta in ytterligare en slant är Jessicas ICA-bankskonto fortfarande öppet (clearing utgörs av 9271): 9271-626 2349 (skriv gärna med ditt namn).

Vi har också skrivit en lång artikel om Judith och hennes skola som ska in i vår adoptionstidning, vilken kommer ut efter påsk – vi återkommer med denna när vi har den slutgiltiga elektroniska varianten.

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Kram i massor ifrån nu 4 ”riktiga” Cameler



Next »