Framme i Peru och Lima
onsdag 23 juni 2010 Paracas

Första hälsningen denna gång kommer ifrån Peru. Resan hit gick jättebra med tanke på Lova och den långa restiden (28 tim inkl. 2 mellanlandningar). Lova somnade gott, men vaknade mitt i natten och var lite rastlös. Det enda som hjälpte var tecknad pingvin-film, vilket istället slutade med att bakre delan av planet vaknade åt Lovas högljudda skratt… lite pinsamt men vad gör man inte för att ha en nöjd dotter.

Vi har precis lämnat Lima bakom oss, huvudstaden i Peru på ca 8 milj inv. Trots mindre goda vistord om ett smutsigt och o-charmigt Lima, blev det långt över förväntan. Folket var trevliga, staden var väldigt ren och fräsch om en lite sliten, prisnivån låg och placeringen alldeles intill havet en höjdare.

Vårt hostel (The Angels Inn) var kanon och ligger i en “bättre” stadsdel kallad Miraflores. Familjen som arbetade på stället var helt fantastiska, barnkära och hade hund, vilket passade Lova som handsken. När de såg hur trötta vi var efter allt resande, ringde de dit en väninna som hade en liten resebyrå som kunde hjälpa oss med all reseinfo vi behövde. Då de såg att Jessica precis fyllt år, flög de alla samtidgt upp och skulle pussas och kramas (t o m gammelmormor, som satt och halvsov och helt plötsligt fick nytt blod i åderbråcken… 🙂

I hela Lima råder det fotbollsfeber, trots att Peru ej kvalificerat sig…så även på vårt lilla gemytliga hostel. Stor glädje efter Danmarks 2-1 seger, iaf efter våra stolta tillrop :O) Förutom att titta på fotboll och stadsvandra har vi hör och häpna också hunnit med lite shopping :O) Riktigt fina stickade kläder med baby-Lama-ull, får väl se hur de funkar väl hemma senare även om här också är lite småkallt (~15 grader).

Ang den peruanska valutan Soles, verkar den lida mot sitt slut i Svea, då den knappt gick att få tag i på Forex längre. Vi lyckades dock växla till oss 900 kr innan, vilket var tur för här borta kan man endast göra mindre uttag på max 1100 kr / bankomatuttag…men det beror nog på den låga prisnivån i landet. US dollar funkar dock också.

Nu befinner vi oss i den lilla kuststaden Paracas, ca 4 tim bussresa söder om Lima. Imorgon väntar Ballesta-öarna med alla sina rika djurliv (allt ifrån sjölejon till pingviner), inte konstigt att dessa öar även kallas lilla Galapagos. Ska bli mkt spännande, inte minst för Lova som ju hittills bara sett pingviner på film och ju verkade gilla dem skarpt :O)

Paracas / Ballestaoarna & Nasca(-linjerna)
söndag 27 juni 2010 Nazca

Val framme i Paracas, visade sig detta vara en mkt enkel fiskarby med inte sa mkt mer att erbjuda an turerna till Ballesta-oarna, aven om dessa var val varda sitt besok. Vi lyckades se bade pingviner, sjolejon samt plenty av pelikaner och 1000-tals andra faglar. Det kalla vattnet pa ca 8-10 grader gjorde att det rika djurlivet var maktigt att se i en och samma miljo.

Kort stopp i Paracas pa tva dagar inkl. ett kvallsbesok i den betydligt storre “staden” Pisco, som dessvarre hade raserats fullstandigt efter ett 3-minuters skalv 2007. Darefter bar farden vidare till Nasca med det sanslost frascha langfardsbussbolaget Cruz Del Sol (som verkar over hela Peru med egen vardinna, lunch, ligglage pa breda stolar och sist men inte minst Volvo-bussar *lyckan ar total for vissa av oss* ;).

Nu har vi aven hunnit tillbringat ngr dgr i Nasca, staden med endast 30.000 invanare och som har de beromda Nasca-linjerna (linjer urgropta i berg och den karga stenmarken, vilka bildar figurer av diverse djur etc som endast syns ordentligt ifran ovan). Dessa linjer ar annu ett stort mysterium da man inte vet varfor de skapades och inte heller exakt nar, samt att de inte kan ses i sin helhet ifran marken (flera 100 m stora / breda).

Vi tvingas oss alltsa upp i ett pyttelitet propellerplan och svischade over alla dessa figurer under ca 30 min, vilket var en enorm kansla (aven om Reine inte pallade G-krafterna lika bra som tjejerna, utan blev latt illamaende…*killar*). Nasca som stad var valdigt sliten och dammig, men anda med en viss charm. Knallbla himmel och runt 25-30 grader pa dagarna passade Lova utmarkt. Jessica kunde latt stannat i detta kaos ytterligare ngr dagar, med kameran i hogsta hugg. Farsk frukt saldes i vartenda gathorn, och vi fick aven provat att tugga kaktus vilket faktiskt var godare an det later… 🙂

Hittills har det mesta varit bara bra och inga incidenter har korsat vara vagar, forutom att spanskakunskaperna kunde varit ngt battre, ex nar Reine bestallde in kockens specialitet och fick in ett lass med ra fisk som han sedan skickade tillbaka och tvingade kocken att fritera lite mer ordentligt… 🙂

Arequipa / Colca Canyon & Cuzco
lördag 3 juli 2010 Cusco

Nu är vi tillbaka med yttligare rapporter, för er som orkar läsa :0)

Från Nasca med alla mystiska bergsfigurer, tog vi en nattbuss (10 timmar jobbig men helt OK resa pga goa VIP-säten) till nästa stad – Arequipa. Arequipa även kallad den vita staden, hade väldigt mkt “gamla stan” känsla med kullersten och mysiga gränder över sig vilket gjorde den till en liten pärla (dock Perus näst största stad efter Lima) väl värd att besöka. För övrigt är staden utgångspunkt för att åka till Colca Canyon, 4160 m djup bergsskreva dvs mer än dubbelt så djup som Grand Canyon.

Vi bodde en natt i den närliggande byn Chivay, för att efterföljande morgon kunna studsa upp och åka till Colca Canyon och se de mäktiga kondorerna, världens tyngsta fågel (~60kg samt ca 2,5m) och näst stört efter albatrossen. Vi lyckades se säkert 20 st glidandes omkring längs bergväggarna och fick ngr riktigt bra bilder (kommer sen i vanlig ordning… 🙂

Andra mäktiga djur på denna tripp, skådades på den krokiga bergsvägen i Anderna mellan Arequipa och Chivay; diverse olika kameldjur som lama, alpacka etc. Helt plötsligt drev det omkring 100-tals lamor mitt ibland bergstopparna, riktigt coolt. Vi gjorde även ett stopp utmed denna bergsväg på dess högsta punkt (ca 5000m över havet) och det kändes vill vi lova. Svårt att ens gå omkring utan att flämta och denna gång var det Jessicas tur att känna sig yr, 1-1 😉

För övrigt klarade vi höjderna bra, förmodligen pga att vi sakta men säkert transporterade oss med buss till de högre belägna städerna / byarna och inte med flyg, samt drack lite koka-te som alla rekommenderades att ta (tilläggas ska att dessa koka-blad behövs i 150kg för att ge ett gram kokain efter diverse behandlingar, så ni behöver inte vara oroliga… 🙂 Lova har klarat strapatserna överlag bra, även om nattbussen inte var helt enkel då rutiner och tider går åt skogen.

Äter också lite sämre än vanligt, men flörtar friskt med peruan-killarna till Reines stora förtret 😉 Hennes mage har bidragit till ökad blöjkonsumtion, då hon glatt pruttar på betydligt mer än vanligt!

Cusco & inkastaden Machu Picchu
torsdag 8 juli 2010 Puno

Lider med oss att vi inte är med i VM, då det råder fotbollsfeber här i Peru o till Reines stora förtjusning kan vi se alla matcherna – om Lova o Jessica tillåter :0) När Spanien vann idag var det jubel på gator och torg, då det blev ett spansktalande land i final! Ytterligare en tuff natt på buss tog oss till Cusco, Perus största turiststad pga närheten till inkastaden Machu Picchu.

Vi gillade även den lilla stad med sina mysiga gränder, caféer, torg och även här kullerstenar och gamla fina kollonialbyggnader. Ett av huvudmålen på resan var att komma till den mest bevarade inkastaden Machu Picchu. Hit hittade aldrig spanjorerna främst på 1500-talet då de rev och plundrade det mesta i Peru. Anledningen att de inte hittade den var nog för att inkastaden ligger högt uppe i bergen (ca 3000 m över havet), byggd på en bergstopp. Detta är idag sydamerikas största turistmål.

Vi tog en utflykt med buss och tåg som tog oss upp i bergen genom en fantastik bergsmiljö att skåda för att slutligen komma fram till inkastaden… Staden är som sagt uppbygd på en hög bergstopp med höga stup och bergstoppar intill. Grönskan och gräset frodades på alla toppar… man kan ingen annat säga än WOW! Helt fantastiskt, det var så häftigt att se och uppleva Machu Picchu med egna ögon! Lova sprang omkring hela dagen o Reine och Jessica fick turas om att jaga… Guiden sa att Lova var den yngsta turisten på M.P.

Vi gjorde även lite andra utflykter från Cusco, till inkaruiner (Moray) som var experiment med bla grönsaksodlingar för inkafolket och en saltodling i bergen (Salinares)som kom från bergsvattnet. Mkt intressant och sevärt också, men Machu Picchu var ju givetvis höjdaren. För övrig är vi mkt nöjda med resan hittils och shoppingen fortsätter i vanlig ordning… böjar få ont om utrymme i väskorna nu och snart får vi köpa oss mera plats :0)

Vi har haft sol och klarblå himmel varje dag sedan vi lämnade Paracas i början på resan där det var lite mulet på morgonen. Är väldigt likt en svensk sommar. Varmt och skönt på dagarna, men kyligt och lite ruggigt på kvällarna. Dock blåser det inte så mkt här :0) Det är väldigt billigt att leva och spenera här, så vi trivs som Camelerna i öknen… här kommer lite prisexempel:

– halvliter vatten, ca 3 kr

– dubbelrum med badrum, inkl frukost, ca 150 kr

– middag på ok restaurang inkl dricka, 50-70 kr/pers

– halvliter öl, 12-15 kr

– stickad lamaull-kofta, ca 50-60 kr

Vi övar på spanskan o blír bättre dag för dag, även Lova som nu kan säga hola (hej) och gracias (tack) vilket får peruanerna att smälta ännu mera.

Puno och Titicacasjön med sina flytande öar
torsdag 15 juli 2010 Potosí

Solen fortsätter att skina over here och molnen lyser gladeligen med sin frånvaro 🙂 men i takt med att vi kommer längre ifrån ekvatorn / söder ut samt når höga altituder är det nu kyligare och ngt blåsigt. Vi har besökt sista staden i Peru för denna gång, nämligen Puno. Puno som stad var inget speciellt och utgör egentligen inget annat än en knytpunkt för att nå ut till världens högst belägna sjö (över 3800 m), Titicacasjön.

Titicacasjön är också boplats för Urosindianer, som förlorade strid med inkaindianerna på fastlandet och då tog sin tillflykt ut hit. För att kunna bo på vattnet lärde de sig att bygga öar utav Totora-vass (speciell art i Sydamerika). Vi besökte ngr av dessa öar och det kändes som om mer eller mindre allt var gjort utav denna vass; husen, marken, båtarna, you name it. Väldigt läckert att få besöka dessa öar, men hur skumma som helst att gå på kan vi lova… 🙂

Vår utflykt innefattade även en övernattning på en närliggande “riktig” ö, där andra Urosindianer bodde. Vi blev uppmötta av en färgrann liten flicka på 5 år, hos vilken familj det visade sig att just vi tre skulle bo, äta och umgås med (väldigt personligt och mysigt). Svårt att kommunicera dock, då de hade ett eget indianspråk som modersmål och spanskan för oss fortfarande är fruktansvärt knackig. Lova och den lilla tjejen klarade väl sig bäst då de började leka på stört 🙂

Det kändes som om tiden stått still hur många år som helst, inte minst då vi skulle äta kvällsmiddag gjord över den öppna elden och endast med stearinljus som belysning. Vi satt tre generationer tillsammans i deras lerhydda till kök och bara njöt av den ljuvliga maten (tre olika sortes potatis och en soppa gjord på grönsaker och quinoa samt te gjort på mintbuske). Man fick sig ngr rejäla tankeställare, inte minst om ens egna vardag, som ju är ngt mer stressig. Även himmlen visade sig ifrån sin allra bästa sida med alla sina 1000-tals stjärnor som lyste hur klart och starkt som helst för oss, ingen markbelysning som störde här inte.

Peru har vekligen varit över våra förväntningar och det beror på flera saker:

– Väldigt trevliga, barnkära och ärliga månniskor trots utbredd fattigdom (på pengar ska tilläggas…)

– Mycket coola miljöer och sevärdigheter / kultur

– Billigt och prisvärt

– Alla övernattningsrum har för en gångs skull haft OK sängar, med ett gäng lamamattor som täcken pga nattkyla (även om rummen varit lyhörda då man i Peru kör stenhårt på ett stort hål i taket för ljusinsläpp)

– Nyinköpta råvaror på restaurangerna (efter att man beställt det man ska, kilar ngn ur personalen ut och handlar)

– Charmiga gator och torg (Plaza de Armas) med extremt lite skräp förutom damm och “slitenhet”.

– Bostadshusen deras är också charmiga om än mkt enkla; man känner igen byggkonsten ifrån när man själv byggde kojor som liten 🙂

– Tryggt och säkert (även om vär äldsta kamera fått fötter…)

Bolivia runt (Copacabana, Uyuni / saltöknen, Potosi & Sucre)
måndag 19 juli 2010 La Paz

Nu har vi flängt vidare ner i Bolivia, och dessa bussfärder inkl. vägar kräver minst sgat betydligt mer tålamod jämfört med Peru… Det började med en betydligt simplare buss ner ifrån Puno (Peru) till andra ändan av Titicacasjön och Bolvias enda strandort med det “passande” namnet Copacabana. Denna sommarby var helt charmlös och hade inget direkt att erbjuda (varken att se eller göra, samt att många av dessa bolivianer verkade vaknat på fel sida…).

Snabbt vidare ner till La Paz (världens högst belägna huvudstad) för att inse att tiden skulle räcka till för att ta oss ner ända ner till Jessicas evinnerliga tjat-saltöken “Salar de Uyuni”. Ny nattbuss och ytterligare 10 tim. Denna gång var vägen asfalterad 3,5 tim sedan var det endast bortspolad grusväg som gällde. Normalt sett brukar det vara Reine som står för oroandet, men denna gången frågade Jessica mitt i natten med darrande röst “Hur lätt välter en buss”? hahaha 😉 Lova som låg vidsträcket över våra ben gungades konstant vilket gjorde att iaf hon sov gott 🙂

Väl framme i byn Uyuni sken solen, men trots detta var det svinkallt. Vi blev haffade direkt ev en tjej med egen resebyrå som ordnande så at vi kom med på dagsutflykt ut till saltöknen Salar de Uyuni – som startade 2 tim senare. Helt klart värt vartenda öre. Vi åkte med jeep tillsammans med 3 israeler, 1 chilenare och 1 irländare, alltid kul att träffa andra resenärer ifrån så vitt spridda ställen.

Saltöknen är en en uttorkad sjö som nu efterlämnat salt över hela sin fd botten och där ca: 25.000 ton salt per år utvinns. Vi åkte med jeepen flera timmar och tillslut såg vi enbart den vita salten dela horisont med den klarblåa himlen, hur mäktigt som helst. Till Jessicas stora förtjusning åt vi därefter lunch mitt ute i denna saltöken och i sällskap med 1000-tals kaktusar, vissa en bra bit över 5m höga (dessa bildade en kaktus-oas mitt i denna öken, misstänker att bildbevis senare får förtydliga vid senare tillfälle…).

Uyuni som by var en pyttehåla, och gjorde att vi inte ens stannade kvar där över natten utan tog kvällsbussen vidare till nästa närliggande stad Potosi. Denna resa skulle endast ta 3,5 tim, men ngt verkade knas med ursprunglig åkerväg så vi fick vackert skumpa runt på omvägar som gjorde att resan blev dubbelt så lång 🙁

Potosi är mest känt för utvinning av silver och andra ädla metaller, vilket man lyckats skapa turism av. Turerna bär av ner i dessa grotter där sprängningar ideligen pågår. Vi avstod detta och skyllde glatt på Lova… 🙂 Åkte ganska snart vidare till nästa stad Sucre.

Sucre är en av Bolivias finare städer med mkt kolonial arkitektur. Helt OK att stanna ngr dgr i, men inte så mkt att göra, bara vara. Fick tips av ett US/Sydafrikanst par om en bergsby kallad Coroico, endast 2,5tim utanför La Paz som skulle vara väldigt mysig, varmare och innebära riktig relax. Vi kände att detta kunde vara ett bra avslut då dagarna började gå mot sitt slut. Vi tog hör och häpna inrikesflyg tillbaka till La Paz nästan på studs (ville inte skumpa mer nattbuss samt att 45min flyg jämfört med 12tim buss inte var ngt svårt val och kostnaden inte heller skiljde enormt; 1200kr istället för 350kr).

Får återkomma om Coroico och La Paz i nästa utskick, för nu orkar inte ens vi skriva mer 🙂
Kramar i massor

La Paz, bilder & och hemma igen
söndag 25 juli 2010 Kungälv

Vi fick slutligen ett par dagar i Bolivias huvudstad La Paz, som ligger höt uppe i bergen och är placerad som i en gryta. Centrum ligger lägst ned och ju höre upp i grytan man kommer desto fattigare. Tack vare bergsmiljörna finns det inga plana gator utan allt gå uppå eller nedå med rejäl lutning. Generellt sett en fattig stad dä allt har flyttat ut pågatorna, dvs alla inkö gös påmarknader eller gatan (svåt att hitta ngr riktiga affäer). Nätan 1 miljon invåare, men staden käns betydligt störe nä man ä mitt i smeten, äen om man kan se bergstoppar å alla väerstreck.

Vädigt solsära läder båe Peru och Bolivia. Vi siktade påatt avsluta ngr dagar i Coroico (liten bergsby dä måga av hotellen har pool, ca: 2,5 timmar ifrå La Paz) fö relax och nedvarvning. Man kan dock inte ha tur jät, fö nä vi kom dit regnade det och blåte kallt. Dagen efter var väret lika illa, såvi tog våt pick och pack och åte raskt tillbaka till La Paz. Bergsbyn som såan var jätemysig, och vägen dit likasåäen om det påvägen tillbaka genom bergen tom snöde…såmkt blev det med vå lilla tripp fö nedvarvning :0) …

men efter regn kommer solsken och såäen i detta fall. Vi ä mkt nöda och avslutade i alla fall med grymt bra och prisväd shopping i soliga La Paz. Vi hann ocksåbesöa det käda fägelset San Pedro Prision, i vilket en Kungävskille satt och däefter skrev en dokumenterande bok (El Choco). Vi blev direkt kontaktade av tvåst interner (hade åkt dit för narkotikasmuggling), som hade permission. De erbjöd en tur in i fägelset på 2 tim för ca 450 kr, men vi avböde och nöde oss med att vara utanfö och bara prata vidare med dem istälet. Mkt intressant att fåhöa deras historier och teorier, men ack såtragiskt…

Peru och Bolivia ä relativt lika som land, mkt kultur och traditionsenliga kläer och seder. Bolivia blev dock fö oss en liten besvikelse (äen om ex saltönen var vädigt speciell) i jäföelse med Peru, som var öer fövätan. Trots att Bolivia ä ganska mkt billigare ä Peru, var Peru trevligare, varmare och hade mer att erbjuda båe inom kultur, charm, mat etc.

Ngr prisexempel ifrå Bolivia:

– ½liter vatten 3 SEK

– Middag fö 2 inkl. dricka påbra restaurang ca 80 SEK

– Inhemsk hamburgare påstan 3 SEK

– 3-stjänigt hotell med bra standard inkl frukost ca 200 SEK

– Taxi inom stan 10 SEK

Nu har vi länat Bolivia bakom oss och kommit hem till Svea igen. Alltid roligt att fåuppleva saker, men faktiskt ocksåsköt att komma hem igen – inte minst till rutiner, väner och familjer…borta bra men hemma bät stämer verkligen :O)