Blog Image

Reseblogg

Hemma i Svea igen!

Madagaskar 2017 Posted on 2017-07-24 21:51:37



Nosy Be, Nosy Komba

Madagaskar 2017 Posted on 2017-07-20 09:51:02

Hej en sista gång för denna gång! 😉

Vi hade läst oss till att man skulle kunna besöka Nosy Bes högsta berg Mt
Passot på 329m och att det skulle finnas en sjyst view point där uppe. Ringde
vår nyfunna och trevliga taxikille Jimmy, då han kör superlugnt och bra samt
verkar känna till alla skrymslen och vrår här på ön. Jimmy tog oss till mitten
av ön, upp på berget. Utsikten var magnifik, över hav och kringliggande öar. Helt
klart värt ett besök. Gick också på under timmen att ta sig hit, smidigt värre.
Vi tog sen tillfället i akt att på vägen hem åka via vår favoritrestaurang Chez
NoNo för lunch. Ägaren Arno var väldigt glad att vi kom en sista gång och
ställde tacksamt upp på bild också 😉 Maten smakade minst lika bra denna gång,
om inte bättre (fisk samt pizza fick det bli 🙂

Från den ena viken till den andra, efter 3 nätter var det så
dags att ge sig av till nästa. Vi tog farväl av vår sköna fransman Johann på Hotel
Les Boucaniers och ön Nosy Be för att ta oss till den närliggande ön Nosy Komba
för ett par nätter. Vi blev upphämtade i hamnen Hell-Ville med ställets
motorbåt och tillbringande sen 45 minuter till havs. Åkte längs ön ett bra tag
och skådade mest skog och djungel, vilka mynnade ut i små fina stränder här och
var. Mötte några småbåtar med fiskare och livet deras verkade lunka på i ganska
skön takt om man säger så 😉

När vi väl svänger in mot vårt ställe Komba Forever längst söder
ut på ön var det som att svänga in mot en bred ljusblå swimmingpool, ett litet paradis
med vajandes palmer på sin egna lilla strand – precis som när man målade en skolteckning.
Stället bestod av endast tre bungalows och familjehuset var redan upptaget,
dock inga större problem enligt Gail som tog emot oss. Kvarten senare stod där
en våningssäng med myggnät tillägnat barnen i vår dubbelsängsbungalow, och helt
free of charge – snacka om sjyst service.


Här råder total avkoppling och det är svårt att streta emot 😉 Finns inga bilar, inga
strandförsäljare, ingen ordinarie el förutom begränsad solenergi, inte ens
någon matmeny. Maten som serveras består helt enkelt av vad dagen har att
erbjuda, med målet att inte servera sina kunder samma rätter två gånger. Klockan
13.30 samt 19.30 ropade de på oss att maten var klar. Här var det en superbra kock
på blotta 26 bast som lagade all mat och med rejäl dos av kärlek typ (bl a
upplärd på Hotel Andilana Beach Resort, vilket sägs vara Afrikas största resort
med fyra stjärnor). Vi fick allt ifrån pasta med färsk krabbsås, grillad
dagsfärsk fisk till grillad kyckling med pepparsås och räkor i cocosmarinad. Vi
behövde långt ifrån svälta, ändå var tallrikarna renskrapade efter varje måltid
(där frukost kostade 6 Euro, lunch och middag 12 Euro var per vuxen inkl. både
för- och efterrätt, barnen gratis). Däremellan hängde vi mest på stranden,
hoppade hinderbana, badade, paddlade kanot, spelade spel och hade det bara allmänt
gött… kanske är detta som kallas just semester 😉


Ön Nosy Komba är känd inte bara för sina fina stränder utan även för att ha en
massa vilda apor / lemurer, åter igen till barnens stora förtjusning. Vi vigde
därför en eftermiddag till öns mest norra del och fick gå igenom dess lilla by för
att komma till den öppna parken med lemurer och andra djur. Har aldrig sett en
så spartansk park i sin egna naturliga miljö. Inga stängsel och staket utan
bara djuren på riktigt, och ibland en liten stenmur för att begränsa ex sköldpaddorna
ifrån att försvinna in helt i djungeln. Att lemurerna finns på Madagaskar är ju
ett faktum, men att de är så fredliga och vänliga hade vi inte en aning om. Har
man bara lite bananer med sig så kommer de och hoppar försiktigt upp på axeln
och tuggar banan för glatta livet direkt ur handen på en (honung skulle tydligen
också funka, men det fick vi aldrig provat).

Tiden går fort när man har det härligt och efter tre
underbara dagar/nätter var det dags att lämna även Nosy Komba för en sista natt
på Nosy Be igen, innan påbörjad hemfärd med 1-timmas inrikesflyg ner till
huvudstaden igen. Nu har vi precis kommit till det kyliga Antananarivo (endast
12 grader varmt, eller kallt kanske) och inväntar nu vår något längre hemresa.

En liten summering av Madagaskar:
– Fantastiskt god och bra mat, oavsett ställe och rätt. Har mest ätit Cebu (en
sorts ko med knöl på nacken) samt fisk och skaldjur *mumsfillibabba*
– Nästan ingen förstår engelska utan det är franska som gäller (om man inte
behärskar deras inhemska Madagaskar-språk då förståss), har dock funkat att
knacka sig fram på klen franska och klassiskt kroppsspråk
– Mycket att se och göra – många bra utflyktsmål (allt ifrån djur och natur
till fyrhjuling och snorkling)
– Väldigt många och fina stränder, samt en hel del tillhörande öar med ännu
finare stränder och vyer
– Osmidig att resa runt på Madagaskar med sina dåliga vägar och gamla franska
bilpark
– Väldigt human prisnivå för oss alla fyra (bra familjeboende på runt 400-500
SEK, middag med drickor och efterrätter 200 SEK, 65cl flasköl på restaurang 12
SEK, 1,5 liter vatten i butik 5 SEK)
– Allt är så litet här, inga höghus, inga trafikljus (inte ett ända) och knappt
några rondeller alls
– Väldigt trevliga, glada och enkla samt hjälpsamma människor (blandningen mellan
Afrika och Asien gör att en Madagask dock
inte går att känna igen speciellt enkelt på utseendet)

En sak är i alla fall säker – hit vill vi tillbaka, hann
långt ifrån göra allt trots fyra veckor på plats (kakaoplantage, Tsingi
naturpark, Nosy Iranja).

Syns snart hemma, till dess hadé great!



Nosy Be, Nose Sakatia

Madagaskar 2017 Posted on 2017-07-14 18:10:06

Hej igen!

Nu har vi dragit oss vidare till en betydligt mindre ö strax
utanför Madagaskars mest norra västkust, den sk Nosy Be. Tog beslutet att flyga
inrikes hit upp då det är för långt markvägen ifrån Morondava nere på
västkusten, samt även med tanke på att vägarna i allmänhet inte är de bästa
direkt. Vissa vägar tycks ibland knappt ens finnas utan då endast som guppiga
sandytor, och fordonen over here är väl inga förlängare om man säger så 😉 (mest gamla slitna
franska bilar a lá Renault, Citroën och Peugot). Madagaskar är sen också världens
fjärde största ö med en storlek likt hela Frankrike, det blir snabbt rejäla
avstånd. Summan av kardemumman är dock att vi kom fram utan problem och hamnade
i en liten oas, ett litet paradis. Tog in på ett litet guesthouse kallat Le
Belveredere uppe på en liten klippavsats, tillhörande bukten Andilana. Utsikt
och personal var fantastisk. Har spenderat några lata dagar på stranden. Det är
så långgrunt att det var som varmvatten i havet, så nu badar även Reine 😉

Buktens tillhörande by är liten men klart charmig. Den består
av sin enda asfalterade huvudgata med tillhörande få restauranger och
försäljningsstånd. Fick rekommendationer att gå till en liten restaurang längs
huvudgatan 5 minuter bort ifrån där vi bor. Det visade sig vara ett vinnarkort.
Vilken mat – halleluja 😉 Restaurangen heter Chez No No, vilket kommer ifrån
den franska ägaren vid namn Arno, kallad No No (driver stället hela sitt hjärta
och tillsammans med sin Madagaskar-fru). Prisvärt och super-duper-gott, allt
ifrån hamburgare och pizza till kötträtter och fisk/skaldjur *mumsfillibabba*

Vårt guesthouse Le Belveredere har en klart skön ägarinna på
75 bast som vi dryftat en hel del med. Hon har bott 45 år i Paris och flyttade sen
tillbaka med helt annat perspektiv. Insåg också att kineserna var här för att
stanna och tog därför en PHD med Kina som grund och lärde sig kinesiska rakt av
*imponerande* Stort hjärta har hon också, inte minst då hon öppnade ett litet närliggande
dagis för barnen till de ensamstående kvinnorna som jobbade för henne… så himla
charmigt och givetvis var vi tvungna att besöka dem – så fint och så bra
*värme*

Träffade även på en skön italienare som drev en restaurang
på stranden där vi fick massor av tips att göra over here. Alltid bästa tipsen när
man springer på lokalbefolkningen eller nästan ännu bättre ifrån
västerlänningar som bor här och tänker ännu mer lika oss. Dessvärre låg vi på
italienarens strandställe hela dagen och fick känna av strandflugor igen, vilka
är förrädiska och inte märks vid själva bittillfället och sedan inte visar sig
förrän dygnet efteråt. Scheisse vad det kliade när man upptäcker 50 bett på
ryggen sådär mitt i natten ;( Helt fruktansvärt, kan inte fatta hur
mkt det kan klia?!? Som tur var hade Lova och William badat näst intill hela
tiden vilket resulterade att de inte har så många bett… phuuuu. Tur att de har
apotek även här borta, Eurax räddade oss fett denna gång 😉


Med lite sorg i hjärtat lämnade vi detta underbara place och Andilana efter tre
nätter och åkte till en bukt 11 km söder ut kallad Ambataloaka. Måste ju ut och
jämför lite, inte minst för att även uppskatta det man har / hade än mer 😉 Här var det betydligt
mer liv och rörelse, även om det inte heller här är fullt drag på långa vägar.
Mysigt ställe, även om stranden inte är riktigt lika fin. Härifrån tycks många utflykter
också utgå, vilket underlättar för oss. Bor några 100 meter söder om
huvudstranden hos en härlig halvgalen fransman vid namn Juan (Les Boucaniers hotel), som tycks leva kvar i att
fransmännen är födda till att kolonisera… men vad duktig han är på mat – börjar
nu bli riktigt orolig för den undangömda vågen där hemma 😉


Idag har vi varit på heldagsutflykt med snorkling, vaniljplantage och ett
bybesök. Vi startade med en båttur halvtimmen utanför vår strand till ön
Sakatia. Denna än hyser jättesköldpaddornas tillhåll, helt utan några naturliga
fiender. Shetans – som Lova säger – vad stora de var! Deras långsamma
vattengympa till framfart sprider ett lugn utan dess like. Lova var dock lite
försiktig och smått rädd men vågade sig till slut ändå i och kika en snabbis.
William simmade tillsammans med oss och var betydligt mindre berörd av dessa
stora varelser. Coola djur det där 😉


Åkte därefter vidare in till en liten by med 130 invånare och fick en guidad
tur med allt ifrån husuppbyggnad och vardagsliv till växter och egna mediciner.
Här fick vi även se vanilj som är otroligt stort här (priset på vanilj har dock
trissats upp något oerhört efter kinesernas intrång och ett litet knippe skulle
kosta oss typ 90 SEK).


Efter detta besök väntade lunch på en helt egen privat
strand för ”Nosy Be Original”-aktören vi åkte med och här dukades det upp
krabba i kokossås, grillad fisk, potatis, ris och en massa tillbehör. Dessutom
i en fantastisk miljö med vykortsliknande lagun som direkt omgivning *ögongnudd
och armbitning på den* 😉


Vi trivs väldigt bra här i Madagaskar, förutom allt kliande (men nu väntar
förhoppningsvis klifri natt 😉 Kram kram till er alla



Morondava – Madagaskars västkust

Madagaskar 2017 Posted on 2017-07-08 19:36:31

Hej igen alla nära och kära!

Efter en hel del timmar på floden och den efterföljande
långa samt något trånga bilfärden prutade vi in oss på ett klart sjyst boende i
en egen strandbungalow med fyra sängar, toalett, dusch, AC ja hela patrasket. Stan/byn
vi befinner oss heter Morondava och verkar vara helt fri ifrån hus högre än två
våningar typ. Cykeltaxi verkar också vara grejen här, t o m svårt att hitta en
klassisk tuk-tuk. Turistsäsongen har inte dragit igång ännu, inte vad vi kan se
i alla fall och vi är mer eller mindre ensamma gringos…

Vill ni veta vårt väder?!? Än så länge har vi faktiskt haft
en molnig förmiddag 😉 men utöver dessa små moln har solen lyst med sin närvaro
nästan alla vakna timmar. Det är varmt och skönt på dagarna, men inte för varmt
(kanske max 30 grader dagtid) och sen kryper det successivt lägre ner i takt
med att solen går ner och blir t o m lite småkyligt på senkvällen.

Maten – vi har ätit väldigt god mat och tror faktiskt att det
är första landet i världen som vi inte blivit erbjudna kyckling i första hand
utan biffkött, vilket är heeeelt OK. Sen har vi såklart ätit en del fisk/räkor
här vid kusten också. För det mesta gott, men ett och annat bottennapp också
*hihi*

De senaste dagarna har vi gjort lite småbesök i stan, besökt
lite mysiga restauranger samt tillbringat en hel del timmar på stranden.
Stranden är lång, vit, mjuk och inte en sten, snäcka eller sjögräs så långt
ögat når.

När vi en kväll promenerade för att hitta ett place att äta
på, snubblande vi över ett spa-resort som vi alla direkt blev väldigt förtjusta
i. Gick in och blev otroligt vänligt bemötta, kikade på de fina rummen och
började sen den sedvanliga prutningen. Blev lite förvånade över att
middagsbuffé ingick för alla fyra i ett redan helt OK pris med tanke på
standarden, t o m billigare än där vi nu bodde (även om detta då var precis på
stranden). Vi beslutade oss för att kapa en natt på det befintliga stället och
flytta vårt pick-och-pack till detta nya fynd-stället. Ryggsäckarna packades
därför ihop en dag tidigare och promenaden söderut de 300m avlades med lätta
steg. Åter igen blev vi väldigt fint bemötta, denna gång med kalla fuktiga
handdukar och varsin blå välkomstdrink – wow, vilken sjysta approach! När Reine
sen skulle betala började vi ana oråd, vad hände med de överenskomna 200k i den
inhemska valutan (~570 SEK)… helt plötsligt stod de klart för oss att de
pratade om Euro *hahahaha* Vi tackade för oss och fick vackert ge oss ut och
söka nytt boende. Kändes ju klart snopet, men detta var liksom inte inom
Camsel-budget direkt 😉

Beslutade oss för att istället ta oss vidare till ett ställe
8km utanför stan som vi hört gott om, det sk Kimony Resort. Sagt och gjort,
nästa stund så stod vi vid ett supermysigt nytt place, som mer eller mindre de
enda gästerna (och här fick vi vårt familjerum för 200k, nerprutat ifrån 297k
😉 Ibland är det nog meningen att nåt ska gå lite snett, för att det ska bli ännu
bättre. Här
finns stor pool, biljardbord, pingisbord, lekpark och sist men inte minst en
egen liten djurpark med klassiska Madagaskar-djur. Maten har också varit
super-duper med egenodlade grönsaker/kryddor, belägna mellan alla olika
bungalows.

Vad gäller just deras egna lilla djurpark verkade de utsläppta
lemurerna vid morgonmatningen gå hem mest hos både barnen och de vuxna…



Idag besökte vi även havet som ligger 800m bort. Inte så
mycket att orda om, mer än att det var bra – bilderna får tala för sig 😉 Promenaden/vägen hit
var också lite häftigt, kanske inte så vacker men ändå spektakulär på sitt
sätt.

Här väntas nu några dagar till innan vi drar vidare till
norra delarna av Madagaskar (Nosy Be etc), innan vi vänder ner till huvudstaden
Tana igen inför hemfärd *det lät långt bort*

Kram till er alla



Tana, flodtur, Miandrivazo

Madagaskar 2017 Posted on 2017-07-05 11:19:38

Bonjour – Salama!

Så var vi till slut äntligen framme i det efterlängtade
Madagaskar. Har varit en dröm sedan många år och nu har vi en hel månad på oss
för äventyr – tjohoo 😉

Landade in i ett soligt men kallt Tana (heter egentligen Antananarivo, huvudstaden
som ligger 1250 meter över havet). En ”liten” stad på ca 1,5 miljoner
invånare. Knappt några höghus alls, men väldigt många smala gränder med små
färgglada hus längs bergssluttningarna. Människor, marknader och gamla
taxibilar bokstavligen kryllar längs gatorna.

Efter 2 nätter – på det pittoreska och mysiga stället Mandrosoa
– var det så dags att ta sig vidare, till Miandrivazo en liten by 8 tim bort
över och nedanför bergen. Bilfärden funkade bra även om bergsmiljön var lika
vacker som slingrande tuff. Vi åkte genom små samhällen, gjorde några småpauser
och landade slutligen in på ett guesthouse kallat Princesse Tsiribihina. Här
var det betydligt varmare klimat, och solen lyste sina sista strålar för dagen
när vi kraftigt trötta bromsade in bilen för sista gången *phuuu*. Då Reine
inte kände sig helt 100 i magen beslutade vi oss för att stanna en dag extra innan
vi drog vidare på flodturen och utflyktsmålet vi hade i sikte.

Flodturen på Tsiribihina utgår ifrån Miandrivazo och avslutas 2,5
dgr senare i Belo Sur Tsiribihina ute på Madagaskars västkust. Vi fick
alternativet att hyra den fransknämnda ”pirogue” (kanot) eller en motorbåt med
egen besättning (engelskspråkig guide, hopp-i-land-kalle, styrman, kokerska och
två st allt-i-allo-killar). Valet var enkelt, speciellt när man sen också såg
skillnaden – motorbåt med egen takterrass 😉

Här har vi nu puttrat fram likt en snipa i det otroligt fina landskapet och sin
vackra natur. Snacka om semester – inget Internet, ingen GSM-täckning, och inga
vardagliga bekvämligheter som man är van vid hemma precis. Däremot otrolig
avkoppling, bara tid för varandra och rofylld start på semestern helt enkelt
(en och annan bok för Jessica ska också tilläggas, har ni hört vá… Jessica
plöjer böcker helt självmant!! 😉 Ett litet undantag dock sista halvtimmen på
färden, då barnen fick visa vår crew hur en iPad funkar att spela på J

Innan detta stannade vi bl a till vid ett vattenfall och tog
oss ett skönt och efterlängtat dopp, klart sjyst miljö. Vi fick här även skåda
de söta lemurerna (speciell apa) som bara tycks finnas på Madagaskar, check!
Har även fått se en del nil-krokodiler och väldigt charmiga små byar längs
floden. Även här var ju ett besök ett måste så klart, och som vanligt kryllade det
av fina och nyfikna barn. Alla är som vanligt väldigt nyfikna på Lova som är
ljus och William med sitt rastahår 😉 W o L är lite blyga i början men är nu
efter några dagar uppvärmda och verkar åter igen gillar det 😉


Än så länge har vi bara mött väldigt trevliga människor samt
att maten här på båten har varit långt över förväntan (zebu = biff, räkor,
sallader etc). Nätterna har vi spenderat i tält på sandbankar och toabesök har
vi fått göra i bushen, bl a på ett mobilt utedass *hahaha*. Tvättat oss… ja,
det får vi göra en annan gång 😉 Raggardusch och handsprit funkar fin-fint – tur
att vi känner varandra 😉

Så summan av de första dagarna är att Madagaskar levererar…
inte så smidigt land att resa i på egen hand dock, finns inga turistbussar,
inga tåg och vägarna är väl allt annat än bra… men det kanske är det som också
är en del av charmen? Det fick vi verkligen genomleva när vi tog en 4WD-jeeptaxi – som sjungit på sista refrängen lite väl länge – ut sista biten till västkusten och staden Morondava. Vi trodde nästan att vi skulle få sitta själva i bilen, men den fylldes på ganska snabbt och här färdades vi 5 timmar på skumpiga sandvägar genom landskapen med de kända baobab-träden och små byar.

Enda minuset egentligen så här långt är att lokalbefolkningen inte kan så gott som ett ända ord engelska utan att det är franska rakt av som gäller. Vår franska är dock inte mycket att skryta med. Reine briljerar ibland med sitt enorma ordförråd på franska – hej, tack, vad heter du och ska vi dansa? 😉 Men det går ändå alltid på något konstigt sätt att knacka sig fram.

Ta hand om er vart ni än befinner er och hoppas att solen
lyser även på er hemmavid, kram i massor från oss alla 4.